måndag 13 juni 2016

Jag gillar filmer med lyckligt slut

För två veckor sedan mötte jag snartnioåringen vid busshållplatsen.
Vi hade inte gått långt längsden hårt trafikerade länsvägen förrän snartnioåringen pekade på en förolyckad fågel.
Den hade kraschlandat med näbben före i det höga gräset, det var bara stjärten och vingspetsarna som stack upp.
Vi närmare kontroll visade det sig att det var en brevduva och att den levde.
Ena vingen var sned och ena benet verkade ha fått sig en rejäl smäll.
Vad göra?
Amatörveterinären i en vaknar till liv och de djurkrakar man vårdade i barndomen passerar revy.
- Vi får försöka klara den, säger jag till snartnioåringen.
- Kommer den att överleva?
- Jag har ingen aning, svarar jag, men vi måste försöka.


Vid en genomgång av husets bra-att-ha-saker dyker det upp en papegojbur, ett porslinsfat och en låg plastbytta att servera vatten i.
Första natten tillbringas utanför huset men sedan flyttade duvan upp på loftet för att inte störas av barn och hundar.
Det fick som synes bli ett lågt dukat kuvert då duvan låg på magen mesta tiden de tre första dagarna.
På bilden ovan står den på ett ben för första gången.
Kroppen ser fortfarande sned ut, ena vingen hänger lite grann.


Efter en vecka tar jag bort buren så att den kan röra sig fritt.
Den rör sig inte mycket då den fortfarande haltar svårt.
Nu går duvan under arbetsnamnet Dua, ett skånskt unisex-namn.
Vi har även fått kontakt med en representant för Kronobergs brevduveförening eller vad de nu kan heta.
Om inte duvan flyger på fredagen så kommer någon att hämta upp den under eftermiddagskvällen.
Ingen flyger, ingen kommer heller.
Dua har registreringsnummer S 87 2014



Dua brukar tillbringa eftermiddagarna med att filosofera och förmodligen att längta hem.
Benet används inte i någon större utsträckning, men lite provflax har det blivit under veckan.





På lördagskvällen, efter nära två veckors konvalescens, var det dags för en första provflygning.
Kvällen efter, på söndagen, var det ett omfattande flygande runt logen.
........flappetiflappetiflappetiflapp.........flappetiflappetiflappetiflapp.........flappetiflappetiflappetiflapp.



Måndag morgon.
Tomt.
Nu återstår bara städning.
Och...ett liv.

1 kommentar:

  1. Älskar lyckliga slut.
    Härligt med människor som bryr sig om djuren och fåglarna.

    SvaraRadera