Matt

Idag har jag gått igenom mina trasmattor och plastmattor.
Jag kan inte låta bli att tänka på vilket arbete som ligger bakom alla dessa mattor.

En del är ganska anonyma medan andra är riktiga personligheter.
Jag undrar om man väver in en liten del av själen när man sitter vid vävstolen?

Längst till höger ligger plastmattorna.
Jag minns hur det var på 60-talet när plastbanden gjorde sin entré.
Helt plötsligt gick det snabbt och lätt att väva mattor, man behövde inte klippa mattrasor av gammal textil och gamla kläder.
I Älvdalen gick vävstolen i skift, mormor, moster Ingrid och mamma turades om.
Det pågick nästan dygnet runt
Jag låg på rygg ute i solskenet och tittade på svalornas flykt, uppe på andra våningen hördes ett rytmiskt: dunk-dunk! dunk-dunk! dunk-dunk!
Många plastmattor blev det.
Dom gamla trasmattorna byttes ut mot vackra färgsprakande plastmattor.
Alla var nöjda och glada.

Kino Rörstrand och Mumin Arabia

Jag hittade denna TV-kopp i en av mina lådor, visst är den snygg!
Det dyker upp överraskningar nu när jag packar upp.

Tidstypisk design.
Koppens modell heter SD3

Rörstrand Kino 



Jag hittade även en Mumin-mugg.
Mooomin :-)

Kaffe

Jag gillar dom här gamla kaffesäckarna.
Transporterar man kaffe i jutesäckar ännu idag?
De passar väldigt bra till industridesign och i lite ruffigare miljöer.
Just ruffigare miljöer finns det anledning att återkomma till.
Nu ska jag fortsätta genomgången av lagret.
Jag jobbar för att det ska vara överskådligt inom den närmaste tiden.

Framtiden

Skaffaren 1976.
Jag sitter på mitt hotellrum i Los Angeles och tittar in i framtiden.
Amerikas hjul snurrade på.
Det hade visserligen varit en bensinkris och bilarna hade krympt betänkligt, men det fanns ändå en stark framtidstro.
I framtiden såg jag ytterligare resor till det stora landet i väster.
Redan året efter var jag tillbaka och köpte en bil, en Oldsmobile Super 88 av 1958 års modell.
Den bilen tog mig till New York utan större problem.
Min egen roadmovie tvärs över kontinenten.
Det långa håret var inte till min fördel i mellanvästern, tankarna gick till filmen Easy Rider.
Jag såg också indianernas situation i det som en gång varit deras land.

Vad ser jag i framtiden idag?
Orättvisa.
På Cypern vill man ta en icke föraktlig del av medborgarnas sparpengar för att bankerna ska överleva.
Det är mycket märkligt.

Vad mer ser jag i framtiden idag?
Omfördelning på ett annat plan.
Avfolkningen på landsbygden fortsätter.
Om 60 år kommer den siste att flytta ut från Ådalen, sedan är det tomt.
Redan nu ser jag många mindre samhällen som sakta dör.
TOMT!
Hallå?
Det går tydligen inte att bo utanför storstäderna.
Det är mycket märkligt.

Vad kommer att hända framledes?
Säg det.
Jag säljer nu av mitt lager och börjar med det "onödiga".
Redskap, verktyg och nyttosaker kommer jag däremot att behålla.

Jag rekommenderar den här filmen på URPlay.
Den heter Systemfel som hotar världen
Det är ingen konspirationsfilm, det är på riktigt.

Modern arkeologi

Mellan varven.
Den senaste tiden har jag börjat gå igenom kartonger med mina gamla foton.
Förutom mina egna bilder är det fotoarvet efter mor och far.
En del kan jag rensa bort, suddiga bilder, bilder på okända, bilder på suddiga okända.
Jag blir också påmind om att framkallningsföretagen lurade på kunderna "dubbla kopior".
Det finns dubbelt av mycket kan jag säga.
Tänk om bankerna hade varit lika generösa.
Det skulle dom faktiskt kunna vara idag, räntan ligger nu på noll procent.

Alltnog, livet passerar revy redan nu i form av husrenoveringar, ungdomssynder, jänkare, emigration, arbeten, kärlekar, barndomens Kalle Anka-värld och resor i egen regi.
Det är förunderligt och överraskande hur mycket man kan hinna med i sitt liv.
På bilden syns det att det fanns tid över till att dekorera "vinterbilen".
Hot Rod i ett ökenlandskap var min första motivlack.
Arbetet utfördes i lägenheten till tonerna av Nipponjin med Far East Family Band.
Det var mer tyg i byxbenen än i bilens samtliga säten.
Ratten lindad med läderrem för säker kurvtagning i höga hastigheter.
Livet lekte.
Så även jag.

Karaktär till eder personlighet.

Jag gillar gamla "småskrifter" som de brukar kallas för i auktionssammanhang.
De kan handla om allt mellan himmel och jord, precis som min blogg.
När utvecklingen går med dagens svindlande hastighet, då dröjer det inte länge förrän text och bilder är hopplöst föråldrade.
Många i min generation saknar den tid som flytt.
Idag hade den unga damen på bilden förmodligen suttit med en smartphone istället.

 

Häftet innehåller tips om hur man ska bete sig som gäst i naturen.
Antalet grindar har sjunkit drastiskt sedan 1969.
När jag växte upp fanns det djur på de allra flesta gårdarna.
Idag har vi gett upp tanken på att vara självförsörjande.

Även hundars och katters roll har förändrats genom åren.
Här är föregångaren till dagens handväskehundar, en så kallad ryggsäckshund.

En orgie i livräddning kan vi se i Skolöverstyrelsens häfte från 1968.
Den är full av pekpinnar och bryska, goda råd.
Med tanke på livräddning rekommenderas liksidiga bentag för årskurserna 3-7.
Sitt i båten!
Undvik att ta upp en nödställd i båten.
Det är enklare att bogsera honom i aktern.
Vems akter som avses framgår inte helt tydligt.
Vänta två timmar med badet efter huvudmåltid!
Rådfråga läkare om du har fel på öronen.

Optiker Jahnke i Jönköping har en liten men informativ trycksak.
Glasögon är icke endast en synhjälp.
De bör också ge karaktär till Eder personlighet.

Bakslag

När hoppet äntligen vaknat och vuxit sig starkt efter en vårdag med tretton plusgrader, då slår vintern och kylan till igen.
Man får alltid räkna med vädermässiga bakslag, det vet jag erfarenhetsmässigt.
Det hjälper nu inte.
Jag vill ha vår!

Bilden ovan är tagen med den nya kameran.
Av någon anledning får jag inte till det som jag vill ha det.
En djupdykning i Nikons guide har inte gjort någon större nytta.
Efter ett par timmar på nätet har jag lyckats hitta en lathund med olika inställningar, beroende på vilken typ av fotografering jag vill ägna mig åt.
Det är ruskigt många olika inställningar man kan göra.
För mig som inte vill ha oändliga mängder valfrihet är det bara att bita ihop.
Jag får prova mig fram helt enkelt.

På söndag ska jag återigen fylla bil och släp med godsaker och köra till auktion.
I Godsmagasinet har det under vintern varit svårt att få upp en anständig värme.
Det har resulterat i att vattnet frusit vid ett par tillfällen, nu har jag varit utan vatten i en dryg månad.
I en bransch där glas, porslin och allt annat gods ska vara rent och snyggt, då är det inte lätt att leva och verka utan vatten.
När nöden tränger sig på får man helt enkelt ge upp och åka hem.
Till detta kan läggas en obefintlig snöröjning, kommunen har till och med använt gatan utanför som ett mindre snöupplag.
Förmodligen en rest av att det tidigare varit SJ:s mark.
Lägg till ovanstående ett dörrlås som gett upp, och min entusiasm är nu i det närmaste obefintlig.

Nu ska jag programmera om attraktionslagen.
Nu ska jag visualisera goda, glada kunder, med ett behov av att dela med sig av sina tillgångar.
Till mig.
Because I'm worth it.

Månadens Blogg

Jag blev glatt förvånad när jag fick veta att min blogg Gamla Fotografier blivit utvald till
Månadens Blogg i magasinet Gård & Torp.
Titta gärna in där om ni vill njuta av bilder från förr.

Idag har jag kört iväg ett stort lass till auktion och det blev genast lite rymligare i godsmagasinet.
Det blir ytterligare ett lass på måndag och jag känner början på det nya.

På väg 117 utanför Halmstad  hade en bil med släpvagn voltat ut i terrängen.
Jag passerad strax efter att olyckan inträffat, endast ambulans var på plats.
Föraren var fastklämd och det var full aktivitet runt ekipaget.
Senare mötte jag polis, brandbilar och ytterligare en ambulans i full utryckning.
Man undrar varför en sån olycka händer på en raksträcka i lätt nedförsbacke?
Fri sikt åt alla håll, åkrar på båda sidor.
Jag hoppas att det gick bra för föraren, det är alltid olustigt med trafikolyckor.

Dom dyraste sakerna...

 ..kommer i små förpackningar sägs det.
Döm om min förvåning när jag med kurirpost fick detta lilla paket.
Jag hade beställt ett formidabelt vernissageparaply, närmare bestämt Amore designat av ingen mindre än Damien Hirst.
Vad var då detta?
Den berömda tegelstenen?

Nej då.
På något förunderligt sätt vecklades ett fullvuxet paraply ut ur den lilla kartongen.
Fråga mig inte hur det gick till.
Men vackert är det.
Hoppas att det börjar regna snart.
Hoppas, hoppas, hoppas.

Fiskelycka

I väntan på att en envis influensa ska ge med sig.
I väntan på att jag ska sätta mig in i min nya Nikons mysterier.
I väntan på detta visar jag det roligaste fiskfatet.
Förmodligen italienskt.
Definitivt till salu på Björnssons Auktionskammares månadskvalité.
På lördag 9 mars.

Guldläge!

Sängen på plats och målad i guldfärg.
Den blå behöver ytterligare en strykning.
Sedan återstår textil och bling-bling.
Inatt ska himmelssängen befolkas.

Himmel!

Nu har vi äntligen fått hem den specialbeställda himmelssängen.
Här testar vi att de olika delarna passar ihop innan sängen grundmålas.
Sängen är tillverkad av Erlands i Grebbestad.
Balder Karlsson övervakar arbetet.
Fröken Perkele är förtjust och snickare Erland befinner sig i ringen.
Sängen är som synes tillräckligt stor för gymnastiska övningar.

 

Här är sängen grundmålad.
Sedan plockas den isär igen, för att få den slutliga färgen på plats i sovrummet.
Fortsättning följer.

Krackelering

Jag ser det i stort som smått numera.
Ett samhälle som krackelerar.
Mindre orter går sotdöden till mötes.
Det börjar nu drabba även lite större orter.
Igår skulle jag skicka bussgods från Markaryd, det ligger cirka en mil bort.
Väl framme möts jag av beskedet att man bara tar emot bussgods fram till 10.30 på förmiddagen.
Jag är välkommen tillbaka nästa dag, före 10.30.
Nu lyckades jag beveka damen på andra sidan disken så jag behövde inte köra två gånger.
Från 10.30-22.00 går det inte på några villkor att lämna in paket.
Basta.

Det är inte något stort problem, snarare ett tecken på att kräftgången kryper närmare inpå oss.
På andra ställen är det värre.
I Ungern vill man bötfälla uteliggare för att kunna lösa det växande problemet med hemlöshet.
Vem tänkte till där?
Den ungerska regeringen.

Det satsas mindre och mindre på kulturen i Europa.
I Rotterdam kan Wereldmuseum bli tvunget att sälja ut hela sin samling av afrikansk och amerikansk konst fört att klara ruljangsen.
Den nederländska museiföreningen "skummar av ilska" (SvD) för att museet säljer ut nationens kulturarv.
Vore det inte bättre att lämna tillbaka det man en gång stulit från befolkningarna i kolonierna?

Framstående ekonomer har länge viftat med flaggan och varnat för att världsekonomin är på väg att krascha.
Vem lyssnar?
Vem tar tag i ekonomin?
Eller tänker man bötfälla hemlösa i en omfattning som löser även det problemet?
För de hemlösa lär bara bli fler och fler.

Undra på att man vill vara retro.
Det var bättre förr.